Att känna sig så ensam i en värld full av människor... Ett skal fullt av sorg och ensamhet. Alla mina vänner bor långt borta, så den sociala biten blir lidande.
Jag saknar stället där jag arbetsprövade och alla goa människor där. Det var underbart för kropp och själ att träffa dem. Att få prata med människor som visste hur man mådde. Som förstod och accepterade om man ville vara för sig själv. Jag längtar efter något att göra om dagarna. Att sitta här timme efter timme, inget att göra, tär på en.
Jag går tillbaka till mitt gamla liv, sova bort halva dagen, deppa ner mig. Internet-folk till den sociala biten. Dem är inte dåliga människor eller nåt, men att träffa människor irl är fortfarande bättre.
Jag behöver ett jobb...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar