Ibland blir man påmind om hemska saker. Som att förlora någon man tycker om. Och än värre om denna någon råkar vara ung.
För nästan exakt 12 år sen nu, dog min kusin och han var bara 12 år. Jag minns fortfarande dagen vi skulle på begravningen, men mest för att mina klasskompisar var så arga på mig för att jag "förstörde" julpjäsen. Vi kunde inte visa upp den för en av huvudrollsinnehavarna skulle få se sin kusin begravas... Sen minns jag min farbror sitta och gråta. Sen är det tomt. Jag minns inget mer. Ibland får jag panik. Hur såg han ut!? Hur var han!? Kommer jag glömma bort honom? Ibland känns det så. Jag minns knappt hur han såg ut, hur han var som person. Kan man begära man ska minnas någon som gick bort när man själv var 12 år?
Min farbror sa till mig en gång: "Jag ser min son i dig." Min enda tanke var: "Nej nej nej snälla säg inte så. Jag är jag och inte honom!"
Nu efter 12 år känner jag att jag fortfarande inte fått nåt svar om vad som egentligen hände. Jag vet om hjärtfelet och jag tror jag förstått att det var problemet i grund och botten. Men jag hörde även något om "självmord" och "struntat i sina tabletter". Vad är sant och vad är falskt? Jag vill veta, men inte fråga om det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hur ska en 12'åring kunna veta hur viktig medicinen är?
SvaraRaderaFörlåt att jag påminde dig
Han visste iaf hur viktiga dem var.
SvaraRaderaDet är ingen fara. Ville bara mer att du ska veta att jag vet hur det känns att förlora någon man tycker om som är så ung. Som min mamma brukar säga: "Tiden läker inte alla sår, men den gör det lättare att leva med dem." Hon själv förlorade sin bror när han var 17 år.
Plus att jag vill bli påmind om det. Jag vill inte glömma, vilket jag är rädd för. Att jag ska glömma honom...
SvaraRadera