"Oh please honey, don't leave me behind!" Det stod jag och upprepade för mig själv när jag stod i duschen. Jag vet inte varför, för jag tänkte inte på någon speciell. Jag har börjat känna hur jag själv sjunker neråt ibland på kvällarna. Deppigheten smyger sig på lite försiktigt. Och ändå är de flesta av mina dagar fyllda av skratt och någon sorts lycka.
Kanske deppigheten har med familjeträffen i helgen att göra. På sistone har jag känt mig illamående och deppig när vi ska träffas. För pappa kommer vara där. Vad kommer han säga denna gången? Min bror kommer vara där. Och vad kommer han säga? Tillhör jag ens den delen av familjen i deras ögon? Vem är jag egentligen och vart hör jag hemma?
"Please..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar