Det enda jag har.

Det har snöat idag igen... Ett täcke som lyser upp när det är mörkt ute och ska göra tillvaron trevligare och ljusare för oss. Är ni som jag, gillar snön under Jul och Nyår och sen önskar den kunde försvinna.
Visst är det lätt att falla in på andra samtalsämnen när man egentligen inte vill prata eller tänka på hur livet ser ut för tillfället. När man varje dag tänker på något som man inte vill tänka på. När man längtar efter något man aldrig kan få. Då smyger sig hopplösheten på, man hamnar på botten och vilka får lida för det? Omgivningen. Dem som spenderar tid med en, dem som pratar med en, dem som umgås med en. Dem som står kvar även om man bett dem dra åt helvete. Dem förtjänar det inte.

Jag borde be honom sluta. Men det är det enda jag har. Den enda lilla bit i mitt liv som bevisar att någon tycker om mig, även om det aldrig blir mer än så. Jag tror det skadar mig mer än det gör nytta, men det är det enda jag har! Ensamheten blir inte större än såhär.

Jag vet att det inte hållt i längden, men det stör mig att jag faller för fel personer...